Vad
är depression?
Vi
använder i vardagsspråk ordet "deprimerad" som till
exempel "jag är så deppig" när man bland annat fått
underkänt på ett prov.
En
genuin deprimerad människa har en oförmåga att vara glad, är
"håglös" och överdrivet självkritisk. Symtomen ska ha
funnits under en längre tid och är så kraftiga att det är svårt
att fungera i vardagen.
Depression
räknas som en folksjukdom, cirka 25% av kvinnorna och 15% av männen
drabbas någon gång i livet av depression. Ungefär 15% av dem som
insjuknar i en svår depression begår självmord/suicid.
För
att underlätta diagnosticeringen av depressioner används olika
skattningsskalor exempelvis MADRS.
DYSTYMI
En
långvarig depression – minst 2 år. Inte så speciellt djup, men
livet känns dystert och trist. Människor med Dysymi inser inte att
de har en sjukdom, de tror nedstämdheten är en del av deras
personlighet. De söker inte vård och lever sitt liv utan förmåga
att känna glädje. Dystymi är en dold folksjukdom. Mycket vanligare
hos kvinnor än hos män. Oftast börjar nedstämdheten i unga år.
Symtom:
känsla av dysterhet, initiativlöshet och brist på energi,
pessimistisk inställning/attityd, negativ självbild,
koncentrationssvårigheter, obeslutsamhet, villrådighet samt
sömnstörningar.
Under
kortare perioder när det händer något roligt och positivt kan
personer med Dystymi kännas mer optimistiska och glada. Oftast
återkommer nedstämdheten och pessimismen efter ett tag.
EGENTLIG
DEPRESSION
Inverkar
på en människas hela livssituation. Ingenting känns positivt, och
det som normalt skulle kunna ge glädje kan upplevas som plågsamt.
Den här oförmågan att bli glad ser personen med Egentlig
depression som ett bevis på att hen är usel och värdelös.
Denna
form av psykisk ohälsa kan påverka den drabbade i skov.
För
att sätta diagnosen krävs det att personen är tydligt märkbart
nedstämd (utan
påtagligt yttre orsak)
i mer än 2 veckor. Cirka 5% av kvinnorna och 2% av männen i Sverige
drabbas av Egentlig depression. Insjuknandet sker vanligtvis efter
20-års åldern.
Symtom:
påtaglig nedstämdhet (utan
tydligt märkbar yttre orsak),
minskat intresse för ALLT, brist på energi, självnedvärdering,
skuldkänslor, återkommande tankar på självmord/suicid och döden,
ångest, humörsvängningar, försämrat minne,
koncentrationssvårigheter, ambivalens, tänka och prata långsamt
(lång
latenstid), reagera
och röra sig långsamt (psykomotorisk
hämning),
sömnstörningar (vaknar
tidigt/sover för lite, eller sover för mycket).
Hämning:
känslomässig, viljemässig, tankemässig och motorisk.
Självnedvärderingen
och skuldkänslorna kan bli så starka att personen inte tycker sig
värd att leva. Samtidigt kan orken till att begå självmord/suicid
saknas.
Mår
oftast somallra sämst på morgonen med ångest och självanklagerser.
Kroppsliga
symtom: värk, minskad aptit,
förstoppning samt muntorrhet.
Egentlig
depression kan vara mer eller mindre djup. Vid svår Egentlig
depression förlorar personen förmågan att bry sig om sina
grundläggande behov, så som mat, dryck, hygien och sömn. Inget kan
avleda nedstämdheten och hopplösheten.
I
vissa fall blir de kroppsliga symtomen och hämningsymtomen mycket
framträdande, man talar då om Melankoli eller Egentlig depression med melankoliska drag.
Vid
svår Egentlig depression kan den drabbade uppfatta sig själv som
"den ondaste av
alla" och man
"kommer att
straffas på det hemskaste sätt man kan tänka sig".
En
djup deprimerad människa kan också uppleva att den egna kroppen
håller på att förstöras/ruttna eller att tarmarna håller på att
torka ihop (psykotiska
symtom).
Sjukdomsförlopp:
ett tillstånd som ofta, men inte alltid, återkommer flera gånger i
livet. Friska perioder avlöses av sjukdomsskov. Sjukdomsskoven
brukar vara ett antal månader, och de friska perioderna ett antal
år.
Man har kommit fram till
att män kan uppvisa andra symtom än kvinnor vid en depression, och
att de är mer omedvetna om att de är just deprimerade.
Det
finns en speciell skattningsskala för män som heter Gotlandsskalan.
Mäns symtom är ofta;
- Kroppsliga smärtor
- Svårt att komma igång på morgonen
- Irritation
- Rastlöshet
- Aggressivitet, oftast utåtagerande
- Förnekar att de har depressiva känslor
- Förvirrat beteende
- Ansvarslöshet
- Isolerar sig från familjen
- Dåligt självförtroende
- Negativt självprat
- Återkommande tankar på döden och självmord/suicid
- Självmedicinering med alkohol och/eller andra droger (då män ofta låter bli att söka hjälp)
SAD
(årstidsbundna
depressioner – Seasonal
Affective
Disorder)
Den drabbade insjuknar i
samband med viss årstid.
Det är vanligt att
människor i Sverige lider av SAD, oftast vid höst och vinter.
Symtom: allmän
nedstämdhet (ingenting känns roligt längre), ökat sömnbehov,
ökat behov av kolhydrater (fikabröd,
godis, bröd m.m.).
DEPRESSIONER
HOS ÄLDRE
Det är vanligt att äldre
människor lider av av lika former av Depression. Många döljer dock
sina symtom och tror att upplevelserna som depressionen för med sig
är en del av ålderdomen. Detta innebär att äldre sällan söker
vård och behandling.
Symtom: ett
ständigt grubblande, oro och ångest, besvär med sömnen,
aptitlöshet och viktminskning, värk i kroppen.
Hos äldre kan de
kroppsliga symtomen vara mycket framträdande. Hypokondriska idéer
är också ett vanligt depressionstecken. I en del fall leder
tankemässig och viljemässig hämning till svåra minnesstörningar
och svårigheter att hantera det dagliga livet, dessa
depressionssymtom kan lätt misstolkas som en början på demens.
Kroppsliga
sjukdomar som påverkar hjärnan som
till exempel stroke och Parkinsons sjukdom kan orsaka depressioner.
Missbruk av alkohol och/eller droger leder också till ökad risk för
att drabbas av Depression.
VARFÖR
DRABBAS MÄNNISKOR AV DEPRESSIONER?
Många samverkande
faktorer kan öka risken för att utveckla depression;
- Ärftlig disposition
- Transmittorsubstansstörningar (låga halter av serotonin, halten minskar med stigande ålder, en förklaring till varför många äldre drabbas av depression.En del deprimerade människor har högre nivåer av stresshormonet kortisol, vilket kan leda till att delar av hjärnan hamnar i ett utmattningstillstånd med kraftigt minskad aktivitet)
- Svåra händelser och traumatiska upplevelser
- Ensamhet och isolering
- Hälsoproblem
- Långvarig stress
- Negativa tankemönster och negativa tankar som förvränger verkligheten
Ett bra socialt nätverk
med nära vänner kan förhindra depressioner.
BEHANDLING
VID DEPRESSION
- Antidepressiva läkemedel (SSRI och SNRI) – normaliserar transmittorsubstanserna, stämningsläget höjs och hämningarna minskar (därför kan självmords-/suicidrisken vara större då personen får mer ork att göra någonting). Läkemedlet bör tas i minst 6 månader för bra effekt.
- Elbehandling/ECT
- KBT (Kognitiv Beteendeterapi)
- Ljusterapi (vid SAD – även om den inte är evidensbaserad/bevisbaserad)
OMVÅRDNAD
OCH BEMÖTANDE VID EGENTLIG DEPRESSION
- Skapa en relation
- Ha tålamod, ta dig tid och anpassa dig efter den drabbades tempo
- Se till hens grundläggande behov uppfylls (mat/näring/nutrition, dryck, sömn, hygien)
- Uppmuntra till medicinering
- Tjata inte; det förstärker personens självförakt (!)
- Planera inte in något på morgonen för den drabbade; hen kanske mår som sämst då
- Vid förstoppning och/eller muntorrhet – se till att det avhjälps.
- Foga dig i att människan är i det tillstånd hen är i; att uppmuntra till aktiviteter fungerar inte då hen är oförmögen att uppmuntras och känna glädje.
- Stressa eller pressa inte! Personen tänker, talar, rör sig långsamt samt har svårt att fatta beslut; vänta in, men ta över om det behövs.
- Visa respekt! Bemöt och behandla hen som en vuxen.
- Var ett "vikarierande hopp"; förmedla att det finns hopp, hen kommer att bli bra (upprepa, upprepa!).
- Säg inte "rygg upp dig" eller "ta dig i kragen" – det kränker individen!
- På slutenvårdsavdeling: informera vid eventuellt övervakning.
Kom ihåg! Mellan sjukdomsskoven fungerar människor med Depression fullständigt "normalt".
Källa: Kompendium jag fått av Psykiatrilärare Kristina Larsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar