Kärlek kontra förälskelse

Från förälskelse till kärlek är det ytterligare en bit att gå. De två tillstånden känns inte som samma, och en titt in i hjärnan avslöjar varför. Neurobiologerna Andreas Bartels från Tyskland och Semir Zeki från London studerade hjärnaktiviteten hos par som hade levt ihop i genomsnitt 2,3 år. Paren hade inte längre en ökad aktivitet i dopaminsystemet och därför hade paren inte heller samma starka känslor i svang. Istället lyste andra områden upp på scanningsbilderna som forskarna menar har att göra med analys och bearbetning av känslor, minnen, medvetenhet om egna känslor och förmåga till empati. Det är frågan om hjärncentra som ligger närmare hjärnbalken, där våra högre och mer intellektuella tankeprocesser äger rum. Man kan med andra ord säga att kärleken är mycket mer förnuftig och väl övervägd än förälskelsen, med sin maniska besatthet och sina bångstyriga känslor.

Det är logiskt, för förälskelsens syfte är att producera avkomma medans kärlekens syfte är att skapa en gemensam bas för tillsyn och uppfostran av barnen.

Riktigt intressant blev neurobiologernas undersökning då de kom fram till att hormonet vasopressin kan avgöra hurvida vi är monogama eller inte. Genom att spruta in hormonet i försöksdjur skapades monogama fäder hos djur som inte normalt deltar i avkommans skötsel. Och omvänt förvandlade hormonet de annars hängivna makarna till stora kvinnotjusare.

Det är däremot oklart varför förälskelsehormonerna efterhand tenderar att mista sin kraft. Helt nya undersökningar pekar på att en av orsakerna till att passionen med tiden dalar är att par med tiden har mindre och mindre sex. Spermier visar sig nämligen vara en veritabel hormonell kärleksbomb. De innehåller testosteron, dopamin, noradrenalin, oxytocin, vasopessin och olika östrogener som vid samlaget skjuts in i kvinnan tillsammans med miljoner av sädesceller. Dessa hormoner representerar hela det känslomässiga spektrumet från förälskelse över sexualdrift till samhörighet. Dessutom innehåller säd betaendorfiner som minskar stress och ökar välbefinnande och avslappning.

För att avgöra om det verkligen är säden och inte bara sexualakten, närheten och orgasmen som gör kvinnan så gott, har ett lag amerikanska forskare jämfört en grupp kvinnor som har regelbunden sex utan kondom med en grupp lika sexuellt aktiva kvinnor som har sex med kondom. Och det går inte att ta fel på resultatet: kondomanvändarna är i genomsnitt mer nedstämda och har fler självmordstankar. Och kvinnorna, om partnern inte använder kondom, visar sig blir mer nedstämda ju längre tid det har gått sedan deras senaste samlag. De längtar helt enkelt efter en hormoninsprutning.

Det vill alltså säga, när vi under förhållandets lopp har mindre och mindre sex så får vi mindre av alla de kärlekshormoner som finns i säden, och vi förlorar därmed vissa varma känslor som glädje, samhörighet och djup kärlek. Så mer sex kan faktiskt vara riktigt bra parterapi!

Källa: