Jag minns tiden då det var fel på allt och alla, kända som okända. Alla utan de som följde min pipa så jag skulle vinna något på det och gjorde de inte det så körda jag in kniven där jag visste att det skulle göra ont. Genom att snacka skit om dem och tala om för alla hur fel JAG tyckte de gjorde, hur taskiga de var (för att de inte gjorde som jag krävde).
Där skapade jag min egen ensamhet, genom självcentrering och krav på något tillbaka om jag gav nåt. Att allt skulle ske på mitt sätt eller inte alls. Så till slut så stod jag där ensam och naturligtvis så klagade jag över det med och skyllde på alla andra som "hade lämnat" mej.
Och då fortsatte jag i min negativa spiral neråt med fler negativa tankar, val och handlingar. Men så slog jag äntligen i min egen personliga botten oktober 2008. Jag fick äntligen ett straff som konsekvens och det räddade mitt liv. För där fattade jag nånstans att det spelade ingen roll hur mycket jag klagade och kritiserade andra så gjorde det inte mej eller mitt liv bättre. Det var inte mitt jobb att göra det. Mitt jobb som jag så länge flytt ifrån var med mej själv. För det var jag som var problemet, inte drogerna, brotten eller andra människor. Problemet var JAG och då fattade jag att jag även var lösningen.
Sedan dess under dessa snart 8 år så har jag fått ändra på varje tankesätt, varenda värdering och min syn på livet. Och idag ser jag livet som en härlig plats att vara i och det blir bara bättre och bättre för varje dag som går.
Och jag tar mitt lilla ansvar varje dag som krävs av mej.
Så oavsett vad som sker i livet, eller vad som har skett så låter jag det inte tynga ner mitt sinne och jag övertalar inte mej och andra att jag mår dåligt av livet: För det är alltid en lögn för mej. Om jag mår dåligt av livet så behöver jag bemöta det som sker på ett annat sätt bara. Och det kan jag göra precis är jag vill. Och jag vill inte kritisera hur andra lever lika lite som jag vill bli dömd för hur jag lever nu och andras åsikter om att det "inte går att må bra jämt". Jo det går. I alla fall för mej och jag tror inte jag är unik utan precis lika dej.
Får du betalt för att kritisera andras val och handlingar? Inte? Är det ditt jobb då? Du får mer belöning av att göra ditt eget arbete.
Jag önskar er ett underbart här och nu.
Love & Respect
Kalle
Och jag tar mitt lilla ansvar varje dag som krävs av mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar