Kloka ord skrivna av Johannes Hansen

Att bli en vuxen människa innebär att du kommer att bli besviken. Du kommer att misslyckas. Saker tar längre tid än du tror. Ibland behöver du jobba svinhårt. Det kommer att göra ont. Ofta är din överdrivna oro inte värd besväret. Du kommer att vilja skrika ur dig all skit och borde göra det.

För de oväntade kommer garanterat att hända. Människor du älskar kommer att gå bort. Även de närmaste relationerna kommer svika dig. Du kommer att missa hur det viktiga faller dig ur händerna. Du kommer att lita på idioter. Kanske bli fruktansvärt orättvist sjuk. Du kommer också vara en idiot och fatta helt värdelösa beslut för att du inte vet bättre. Men om du fortsätter även när det är jobbigt. Går med på att känna smärtan hela vägen ni i din benmärg. Ställa dig upp ur fosterställningen och ge ännu mer av dig själv. Utmana dina rädslor. Gå framåt med huvudet högt utan att bygga upp för tjocka murar.

Om du kastar dig ut och riskerar besvikelse igen och igen. Lär dig av dina misstag. Gör om och gör rätt. Fokusera på allt det fina du får uppleva och är tacksam för de fina människorna i ditt liv. Se dom, uppskatta dom och bjuda in dom i din värld. Ja, då kommer du att ha ett bra liv den tiden du är här. Fullt med kärlek. Omgivet med generösa människor som vill skratta med dig. Som bär dig när dina ben inte orkar. Som kommer att fylla ditt liv - med liv. Men om du undviker smärta till varje pris. Krampar hårt i trygghet utanför dig själv. Stänger inne dina känslor. Vägrar bli besviken. Förbereder dig misstänksamt på det värsta. Tar en defensiv hållning. Ja, då kommer ditt liv inte att bli särskilt spännande. Det kommer ju fortfarande göra ont men sällan fängsla dig eller hålla dig vaken om natten av inspiration. Dagarna kommer fortfarande bli till år som blir tio år. Livet kommer gå över utan du egentligen la märke till det.

Du gör dina val hela tiden. Kommer du ihåg dina drömmar? Hur du satt i skolbänken ritandes teckningar? Är det dags att väcka upp det där igen? Det som du slutade hoppas på första gången du blev besviken.

Hemsida

Något som "Kung Över Livet" skrev för 1 år sedan

De finns de barn med diagnoser såsom adhd/asperger som kämpar och kämpar tills de stupar. De vill så gärna passa in i en skola och ett sammanhang som kräver så mycket energi av dem.
Ibland är det en skola som vill väl men gör fel ändå i all sin okunskap, vilket ökar på stressen hos dessa elever.
Och när ett barn går för länge med detta så slutar det ofta på ett sätt.
Barnet/ungdomen förmår sig inte till skolan mer.
Och vad gör vi då?

Hur mycket kan vi om vägen tillbaka som ibland kan ta åratal?
Hur mycket press är det ifrån skolan? Soc ?
Hur mår föräldrarna mitt i allt, efter att ha gjort allt och lite till? När de ofta känner skuld över att barnet inte längre förmår sig till skolan. När andra lägger skulden på dem.

Får eleven den tid den behöver för att läka? Finns förståelsen? Kunskapen?
Visste ni att ett barn kan bli utbränd av svensk skola idag?

Vågar vi prata om det? Ifrågasätta ett system som inte alltid fungerar. Som inte alltid kan hantera detta.

15 sätt att förbli olycklig

1. Förvänta dig att andra ska göra dig lycklig.
2. Skyll din olycka på andra.
3. Använd "om bara" så ofta du kan när det gäller tid, pengar och vänner.
4. Jämför det du har med andra.
5. Var alltid allvarlig.
6. Försök alltid göra alla till lags.
7. Säg aldrig nej.
8. Hjälp andra, men låt ingen hjälpa dig.
9. Betrakta dina egna behov som oviktiga.
10. Om någon ger dig en komplimang, avfärda genast.
11. Om någon kritiserar dig, förstora det.
12. Behåll alla känslorna på insidan.
13. Förändras aldrig.
14. Var aldrig nöjd med något annat än absolut perfektion.
15. Tillbringa all din tid i det förflutna eller i framtiden.

Från Det är aldrig kört, Kristina Reftel.

Ovanliga kromosomstörningar

Fragle-x
En mutation i en gen på x-kromosomen som gör den skör, som kan leda till olika grader av utvecklingsstörning.
Första tecken vid 1,5 års åldern;

• Sent tal
• Avvikande beteende
• Ökat huvud omfång
• Skelning
• Stora utstående öron
• Plattfot
• Epilepsi
• Återkommande mellanöroninflammationer
• Koncetrationssvårigheter
• Bristande uthållighet
• Hyperaktivitet
• Långsmal panna
• "Flaxande" händer
• Kraftigt käkparti
• Stora testiklar
• Oro och ängslan i nya okända platser

Prader Willis

Är en kromosom avvikelse; en nymutation i arvsmassan.

Symtom:

• Kortväxthet
• Fetma pga fixering vid mat & saknad av mättnadskänsla samt minskad förbränning (50-60%)
• Skolios
• Utvecklingstörning
• Små händer och fötter
• Slappa muskler
• Mandelformade ögon

Williams syndrom

Är ett sällsynt genetiskt syndrom; ett stycke saknas av kromosomerna i kromosompar 7 pga en mutation.

Symtom:

• Hjärtfel
• Förträngning av aorta (stora kroppspulsådern)
• Svårigheter att äta
• Ätstörningar
• Lindrig utvecklingsstörning
• Ojämn begåvningsprofil
• Svårigheter att bearbeta visuell information
• Småväxthet

m.m.

Dravets syndrom

Ett ovanligt syndrom (syndrom = grupp/samling av symtom).

Symtom:

• Epilepsi
• Utvecklingsstörning efter 2 års ålder
• Sen språkutveckling
• Förlora redan förvärvade förmågor
• Beteendeavvikelser
• Kommunikationssvårigheter
• Andra autismliknande symtom
• Sömnstörningar
• Hyperaktivitet

Wolf-Hirchhorns syndrom/Monosomi

En genetisk defekt, har ett i stället för två normala kromosompar av någon i sina celler.

Orsakar missbildning beroende på kromosompar.

Lujan-Fryns syndrom

Ett tillstånd som påverkar utvecklingen av många delar i kroppen.

Olika tecken överlappar varandra.

Svår att diagnoserna.

Många dör tidigt; uppnår ej vuxen ålder.

ATR-X syndrom

Ett tillstånd orsakat av muterad gen.

Symtom:

• Måttlig utvecklingsstörning
• Litet huvud
• Stort mellanrum mellan ögonen
• Nedtryckt näsrygg & utvrängd underläpp

Källa: Wikipedia

Kloka ord av/från Kalle Johansson

Jag minns tiden då det var fel på allt och alla, kända som okända. Alla utan de som följde min pipa så jag skulle vinna något på det och gjorde de inte det så körda jag in kniven där jag visste att det skulle göra ont. Genom att snacka skit om dem och tala om för alla hur fel JAG tyckte de gjorde, hur taskiga de var (för att de inte gjorde som jag krävde).

Där skapade jag min egen ensamhet, genom självcentrering och krav på något tillbaka om jag gav nåt. Att allt skulle ske på mitt sätt eller inte alls. Så till slut så stod jag där ensam och naturligtvis så klagade jag över det med och skyllde på alla andra som "hade lämnat" mej.

Och då fortsatte jag i min negativa spiral neråt med fler negativa tankar, val och handlingar. Men så slog jag äntligen i min egen personliga botten oktober 2008. Jag fick äntligen ett straff som konsekvens och det räddade mitt liv. För där fattade jag nånstans att det spelade ingen roll hur mycket jag klagade och kritiserade andra så gjorde det inte mej eller mitt liv bättre. Det var inte mitt jobb att göra det. Mitt jobb som jag så länge flytt ifrån var med mej själv. För det var jag som var problemet, inte drogerna, brotten eller andra människor. Problemet var JAG och då fattade jag att jag även var lösningen.

Sedan dess under dessa snart 8 år så har jag fått ändra på varje tankesätt, varenda värdering och min syn på livet. Och idag ser jag livet som en härlig plats att vara i och det blir bara bättre och bättre för varje dag som går.
Och jag tar mitt lilla ansvar varje dag som krävs av mej.

Så oavsett vad som sker i livet, eller vad som har skett så låter jag det inte tynga ner mitt sinne och jag övertalar inte mej och andra att jag mår dåligt av livet: För det är alltid en lögn för mej. Om jag mår dåligt av livet så behöver jag bemöta det som sker på ett annat sätt bara. Och det kan jag göra precis är jag vill. Och jag vill inte kritisera hur andra lever lika lite som jag vill bli dömd för hur jag lever nu och andras åsikter om att det "inte går att må bra jämt". Jo det går. I alla fall för mej och jag tror inte jag är unik utan precis lika dej.

Får du betalt för att kritisera andras val och handlingar? Inte? Är det ditt jobb då? Du får mer belöning av att göra ditt eget arbete.

Jag önskar er ett underbart här och nu.

Love & Respect

Kalle

Kloka ord från/av Kalle Johansson

Livet är ingen tävling om vem som mår sämst, bäst, vem som är olyckligast eller lyckligast, har minst eller mest saker. Vem som har upplevt mest eller minst sorg. Osv..

Men ändå verkar det så ibland. Jag har varit där med. Så fort någon berättade något som de tyckte var jobbigt och smärtsamt så var jag TVUNGEN att berätta att det jag upplevde eller upplevt var mycket värre. Total avsaknad av respekt för den andres känslor.

Jag har lärt mej genom åren att jag behöver inte sänka någon annans känslor genom att jag måste berätta vad jag varit med om som naturligtvis jag tycker är värre eftersom det är jag som upplevt det när någon delar med sej av sin smärta. Jag kan idag lyssna öppet utan att jag tror att jag kan döma om vad jag anser är svårt och smärtsamt. Det värsta jag varit med om kanske inte är något speciellt för någon annan och det värsta någon annan upplever kanske jag inte tycker är så farligt. Så är det ofta att jag tycker då jag kommer från det hårda livet på gatan och destruktivitet. Men det ger mej ändå inte rätten att döma ut någon annan.

Så jag behöver inte jämföra mitt tidigare liv med någon annans liv som pågår nu. Jag är inte där idag och idag kanske jag har det lättare att inte se så allvarligt på saker som sker tack vare mitt tidigare liv. Jag ser inget som speciellt jobbigt idag. Och skulle det kännas så så kan jag titta tillbaka och då försvinner jobbighetskänslan fort och jag fylls i stället av tacksamhet till att jag lärt mej att bemöta livet på ett annat sätt. DET vill jag ge till andra och det delar jag med mej av.

Jag har inget behov längre att trycka ner andras känslor genom att tala om att jag haft det så mycket värre. Gör jag det bästa med mitt liv och du med ditt och vi respekterar den andres känslor och val så är vi båda vinnare.

Kan du lyssna ärligt på någon annans smärta utan att du måste tala om att din smärta är större? Hur vet du att den är det i såna fall?

Jag önskar er ett underbart här och nu.

Love & Respect

Självömkan

Exempel på situationer du intar en offerroll, får offermentalitet och/eller tar på dig offerkoftan:

• "Det är andra som gör fel mot mig!"
• "Andra ska ändra på sig! Inte jag!"
• När du försöker ändra, fixa och/eller förbättra andra.
• När du försöker intala andra att det är dem som sagt eller gjort fel, och försöker då påtvinga insikt om varför.
• Varje gång du reagerar negativt på vad någon sa eller gjorde.