Helen Fisher (amerikansk antropolog & författare) har i samband med sitt forskningsprojekt om vad som sker i hjärnan när vi blir förälskade; med hjälp av nyförälskade universitetsstudenter som svarade på formulär och hjärnscannades, att två primära ämnen som hjärnan överproducerar i förälskelsefasen är dopamin och noradrenalin.
En mängd förhöjd dopamin i hjärnan stegrar vår uppmärksamhet och förmåga att fokusera (på den utkorade), den ökar vår motivation och gör oss mer målinriktade. Det förklarar varför vi – när vi är som mest förälskade – nästan kan glömma världen omkring oss och bara se den utkorade och hens enastående kvalitéer.
Den förhöjda mängden dopamin ger oss också en känsla av eufori; och därigenom hyperaktivitet, sömnlöshet, förminskad aptit, hjärtklappning, samt ibland maniskhet, nervositet och ångest.
Därför menar Helen Fisher att förälskelse är en form av beroendetillståd; vi uppnår en känsla av att vara höga när vi är tillsammans med den vi älskar och får abstinens i form av sorg, frustration och längtan när vi är åtskilda.
I övrigt är dopamin förenat med produktionen av testosteron, vilket kan vara en bidragande förklaring till att sexlusten är på topp i förälskelsefasen.
Noradrenalin bidrar också till förälskelseruset och producerar en förökad energi, sömnlöshet och brist på aptit, samt är kopplat till ett förbättrat minne vad gäller nya stimuli. Detta kan förklara varför vi in i minsta detalj kan minnas vår älskades handlingar och de ögonblick som spenderas tillsammans.
Slutligen har vi serotonin. Ett typiskt symtom på förälskelse är att vi inget annat kan tänka på än vår utvalda. Faktiskt sa de flesta av Helen Fishers testpersoner att de tänkte på sin älskade minst 90% av tiden. Vi är med andra ord närmast besatta i vårt förälskelsetillstånd. I motsats till dopamin och noradrenalin är det den osedvanliga låga halten av serotonin i hjärnan som är kännetecknande för nyförälskade människor; liksom hos människor med tvångssyndrom (OCD, obsessive compulsive disorder).
Helen Fishers scanning av förälskade hjärnor visade en överväldigande aktivitet i reptilhjärnan, när testpersonerna såg bilder av deras älskade. Scanningen visade en motsvarande aktivitet i hjärnans ventrala tegmentområde som är ett område av hjärnceller som direkt bir påverkade av narkotiska medel som amfetamin, kokain och morfin – och som är huvudådran för de celler som producerar dopamin och noradrenalin.
Det är ingen tvivel om att fortplantningsdriften är en av våra kraftfullaste instinkter. Vi måste av nödvändighet reproducera oss själva för att överleva som art och därför är könsdriften nästan lika stark som de primära drifterna hunger och törst. Förälskelsens egentliga mål är alltså parningen, liksom hungerns mål är mat. Och just för att fortplantningen är essentiell för vår överlevnad måste driften vara stark och oemotståndlig. Hos människorasen har den bara blivit mer raffinerad under loppet av miljoner år från att vara ren fysisk lust till att bli den mera förfinade förälskelsen.
Källa:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar