Att bli en vuxen människa innebär att du kommer att bli besviken. Du kommer att misslyckas. Saker tar längre tid än du tror. Ibland behöver du jobba svinhårt. Det kommer att göra ont. Ofta är din överdrivna oro inte värd besväret. Du kommer att vilja skrika ur dig all skit och borde göra det.
För de oväntade kommer garanterat att hända. Människor du älskar kommer att gå bort. Även de närmaste relationerna kommer svika dig. Du kommer att missa hur det viktiga faller dig ur händerna. Du kommer att lita på idioter. Kanske bli fruktansvärt orättvist sjuk. Du kommer också vara en idiot och fatta helt värdelösa beslut för att du inte vet bättre. Men om du fortsätter även när det är jobbigt. Går med på att känna smärtan hela vägen ni i din benmärg. Ställa dig upp ur fosterställningen och ge ännu mer av dig själv. Utmana dina rädslor. Gå framåt med huvudet högt utan att bygga upp för tjocka murar.
Om du kastar dig ut och riskerar besvikelse igen och igen. Lär dig av dina misstag. Gör om och gör rätt. Fokusera på allt det fina du får uppleva och är tacksam för de fina människorna i ditt liv. Se dom, uppskatta dom och bjuda in dom i din värld. Ja, då kommer du att ha ett bra liv den tiden du är här. Fullt med kärlek. Omgivet med generösa människor som vill skratta med dig. Som bär dig när dina ben inte orkar. Som kommer att fylla ditt liv - med liv. Men om du undviker smärta till varje pris. Krampar hårt i trygghet utanför dig själv. Stänger inne dina känslor. Vägrar bli besviken. Förbereder dig misstänksamt på det värsta. Tar en defensiv hållning. Ja, då kommer ditt liv inte att bli särskilt spännande. Det kommer ju fortfarande göra ont men sällan fängsla dig eller hålla dig vaken om natten av inspiration. Dagarna kommer fortfarande bli till år som blir tio år. Livet kommer gå över utan du egentligen la märke till det.
Du gör dina val hela tiden. Kommer du ihåg dina drömmar? Hur du satt i skolbänken ritandes teckningar? Är det dags att väcka upp det där igen? Det som du slutade hoppas på första gången du blev besviken.
