Ett
misslyckande innebär inte att man är misslyckad. Vi ÄR aldrig
dåliga men vi GÖR dåliga saker.
Flera
bakslag/misslyckande på varandra är aldrig kul, klart att det är
deprimerande och nedslående när det inte blir som vi förväntat
oss – eller blir så dåligt som vi förvänat oss (reglera
inställningen/attityden). Det bästa vore ju att man blir
revanschsugen men klart att det känns att det blir för mycket och
för jobbigt. Hur vi tolkar resultat är individuellt och har
betydelse för vår hälsa, hur vi mår, ser oss själva m.m.
Misstag
påminner oss om oberoende ålder, status, vad vi hade för
avsikt/syfte, hur kompetenta vi ser oss själva – så är vi
mänskliga. Misstag är viktiga för utveckling och insikt hur vi kan
vara och göra bättre.
När
man lever i kärlek/tro och tillit tänker man inte så mycket. När
man lever i rädsla tänker man hela tiden och vi blir begränsade.
Kärlek/tro och tillit befriar oss från vårt mentala slaveri och
kan se mer och fler möjligheter.
Sträva
efter att skapa ett liv där vi älskar oss själva nog för att
skapa den miljö vi individuellt
mår bra av – som bidrar till hälsosam näring för den personliga
utvecklingen. Släppa taget om människor, tankar, situationer och
beteenden som förgiftar välbefinnandet.
Vårt
värde minskar aldrig bara för att någon annan inte inser hur
värdefulla vi är – för andra ser oss sällan för vem vi är, de
ser oss utifrån vem de är. Vi är experter på att jämföra oss
med varandra – vilket INTE är rättvist mot varken oss själva
eller någon annan. Vi vet inte vad andra har fått gått igenom för
att komma dit där de är idag! Och indirekt förminskar vi oss
själva och säger till oss själva att vi inte duger som vi är –
när vi jämför oss med andra.
Och
när vi tar saker och ting personligt är vi egentligen själviska.
Tror att allt handlar om oss själva – andra ger oss ros när de är
i ett bra sinnestillstånd och ris när de är i ett dåligt
sinnestillstånd; inte ett uttryck för vem vi är.
[Inspirationskälla:
MaJKENHOOD]
